Jag lovade bruden från förra bröllopet att lägga ut fler bilder från deras kombinerade dop & bröllop så här kommer de.

Vi har haft en hemsk förkylning hela familjen. Inte bara en vecka eller två, nej vi har varit krassliga i 4 veckor  och nu har Kajsa fått en returvända , igen...
Därför var jag tvungen att jobba hemifrån idag och på eftermiddagen medan jag förberedde inför bröllopsfotograferingen imorgon, satt Kajsa och Alicia ute under äppleträdet.

Kunde inte låt bli att ta några bilder och visst är de söta?

Du kan ändra denna exempeltext. Håll muspekaren över texten och klicka på knappen "Ändra text" som dyker upp. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

Vi lovar varandra trohet i nöd och lust, i detta fall blev det fotografering i regn och rusk... Brudparet lät inte vädret påverka sitt humör utan poserade både med och utan paraply, med risk för håruppsättning, klänning och kostym. De gjorde verkligen allt de kunde för att få de bilder de så gärna ville ha!
Jag undrar bara hur blöt brudgummen var på ryggen för det glömde jag fråga...  Det var inte bara bröllop utan dop samtidigt och bara de närmsta visste om vad som skulle hända och jag vet att frisyren höll och att det blev ett vackert bröllop och barnet fick sina namn.

Det är många föräldrar som kommer till oss för med barnen för att få dem förevigade på bild.  Små söta bebisar som luktar så gott och bara är så söta, äldre barn som springer fort fort över studiogolvet och tonåringar varav en del är ganska förlägna när de kommer, men som efter ett tag slappnar av och njuter av att posa och greja. Blir det här bra?  frågar de och är så nöjda när vi är klara. Jätteroligt tycker vi, speciellt Toms som rycker in och tjoar, tjimmar vid småbarnsfotograferingarna !
Nu inför vi ett VIP system för alla som vill  ha sina barn fotograferade, ett system som ni föräldrar definitivt kommer att spara pengar på nu och vara jätteglada över när barnen är vuxna men alla bildminnen finns kvar.
Kom in i butiken så berättar vi mer.

Aj aj aj, jag har ju glömt att presentera godingen på bilden...

Han heter Noah, är 4 månader gammal och är sockersöt men på ett pojkatigt sätt. Berätta inte för honom bara att jag tycker han är söt för då kanske han blir stött... Alla bilder på honom är nu klara så hans föräldrar får ett styvt jobb att välja bilder.

Ha en bra kväll allihopa!

Den 30 / 7 2011 var det en stor dag för Caroline och Marcus.

Deras första barn Alicia skulle döpas och det hade planerats, lagats mat och grejats. För att göra det hela lättare skulle de dagen efter flytta tillbaka till Dalarna, Leksand och Gagnef, så hela lägenheten hade tömts och städats. Flera av dopgästerna hade kört den långa biten från Dalarna till Skåne för att kunna vara med på den stora dagen och tur var väl det, för hur skulle  annars Caroline och Marcus ha fått med sig flyttlasset till Dalarna? De har ju ingen dragkrok på bilen...
Allt var klart, morgonen grydde liksom dopbarnets feber men alla var glada och förväntan låg i luften. Tre helt olika släkter skulle mötas, varav två åter  efter många år. En del av medlemmarna från två sidor har lämnat denna jorden men jag är övertygad om att de fanns med ändå, både gammelfarmor Anne-Marie och gammelmormor Nanna.

Gammelmorfar Ture var på plats för dagen pigg och glad.

Under själva dopet förenades de tre släkterna genom tal, och dopvatten. Genom äran att bli gudmor och gudfar och inte minst  genom att Alicia blivit till och nu fått sina vackra namn : Eva Liv Alicia Plars.

Det blev en fantastiskt dag och ett mycket vackert dop där gruset knastrade under fötterna på dalmasar och kullor, bland töser och pågar på den feta skånska myllan.

Undrar om kaffet var Gevalia eller skånerost?

Att älska någon innebär att man lämnar ut sig själv fullständigt, eller rättare sagt att när man älskar någon så måste man våga lämna ut sig själv och verkligen känna efter. Ibland gör det då förbannat ont men det hör liksom till.
Att våga verkligen älska ger mig ibland känslan att vara helt utlämnad och fotlös och jag faller så djupt, speciellt när det gäller dessa två personer. Antagligen är det för att de känner mig utan och innan, vi ryker ihop då och då så det visslar om öronen på oss, ingen ger sig för vi är lika envisa alla tre, sprugna ur samma källa fast i olika generationer. Ibland förbannar jag att jag våga verkligen älska, men jag är så tacksam ändå att jag vågar för jag KÄNNER ju och det är det jag vill att mitt liv ska gå ut på, att VÅGA känna, att våga ÄLSKA för det berikar mitt liv så oerhört.

Så jag säger till er två:
Lotta, systra mi, som har funnits med mig hela mitt liv i vått och torrt:

Jag älskar dig! Alltid... håll en hand över min son.

Kristian, min fantastiske son: Jag älskar dig för den du är och allt du vågar göra fast du nu faktiskt står ganska ensam på jorden där i Skåne, mamma och syskon  långt borta och din pappa i himlen. Jag vet att du är stark.

Kram Till er båda.

Tack för att ni är så knäppa...

Therese